Text

Friend With Me (Exit Letter)

201X

What if people's relationships worked like software license agreements?

Kan man bo här?

2013 — Articles, research, concept for an installation, real estate agent signs

During a summer, I worked on a concept for a "living facility" that could be set up at very marginal money on locations like car parks, as a critique against dysfunctional Swedish housing policy which for decades has failed to provide affordable housing.

It then moved to a more conceptual stage, as I wanted to avoid the permits and work involved setting it up. Instead, I moved to using signs similar to what real estate agents use, but with the text "Kan man bo här?" (Can one live here?). The signs were mounted in all kinds of improbable locations. The idea was to spark curiosity in what we collectively set as expectations for "living"? What if our expectations clash with realities of those who require housing?

I also wrote a few letters in several drafts, one of which was sent (the second one) to national newspapers.

Låt oss tala om det som är problemet
(Ett oanständigt förslag för bostadsmarknaden)

Fler och fler tar sig till Stadsmissionen eller hamnar i sociala åtgärdsprogram på grund av en nedsatt förmåga att betala för boende och andra nödvändigheter. Från det tidiga 00- talets ”nyrika” har vi idag det motsatta konceptet ”nyfattiga” istället – människor som aldrig haft den typen av problem som (klassiskt sett) ansetts vara en ofta förekommande grund för bostadslöshet och fattigdom. En cynisk slags förståelse för faktorer som skapar social samvaro och trygga bostadsområden gör också att hyror höjs och befolkningar i princip tvångsförflyttas. Denna process kallas ofta ”gentrifiering”: att öka affluensen hos en lokal befolkningsgrupp i en stadsdel. Mot en bakgrund av sämre arbetsvillkor med alltfler osäkra anställningar bildas en ohelig mix av fattigdom, utslagenhet och mental utkördhet som aldrig slutar väl.

I Göteborgs centrala delar är kvadratmeterpriset på en lägenhet just nu runt 37000kr. En så kallad standardlägenhet på 50 kvadratmeter kostar därmed närmre 2 miljoner kronor. Utanför centrum är priserna lägre, säg 25-50% under dem i centrum. Flest människor bor i små lägenheter, som singlar vilket gör svenskar till internationellt sett mycket platskrävande personer per capita. Vid familjetillökning är förortsvilla vanligt vilket igen förskjuter platsanvändningen uppåt.

Min senaste konstnärliga gestaltning berör vad det kan tänkas innebära att behöva skapa snabba lösningar på långtgående och högst närvarande frågor – i detta fallet bostadsmarknaden och dess politik av spekulation och onödigt bostadslöshetsskapande på ett sätt som inte nödvändigtvis är lättkonsumerat och behagligt att behöva acceptera som samhällsproblem. Kort sagt, vilka situationer kan uppstå när realpolitiken övergår till mycket direkta, ”hårda tag” i samhällsbyggandet snarare än den mildare anpassade politiken som går marknadens ändamål och intresse, i vilket röstfärg avgörs mest naturligt av individens ekonomiska villkor.

Verket, ”Living Facility” (Boendeenhet) presenterar hur ett baskoncept grundat på en boendeyta motsvarande en parkeringsplats (ca 12,5 kvm) skulle kunna erbjuda de viktigaste egenskaperna vi värdesätter i ett hem. Baskonceptet är en slags inhägnad avdelning skyddad av taggtråd, låst med hänglås, täckt med gardiner runtom och innehållande en grunduppsättning av enkla möbler. En sådan boendeenhet skulle enkelt gå att installera, mycket billigt, i redan färdigbyggda lägenheter och därmed skapa privat yta och effektivare användning av bostadens grundkapacitet. Genom att utyttja till max det bestånd av fastigheter som finns kan vi snabbt ordna med bostäder till de som idag ingen har, alternativt de som snabbt har behov av en. Detta skapar mindre tryck på byggherrar att bygga nytt och erbjuder större flexibilitet för andrahandsmarknaden att ta emot fler hyresgäster. Den spartanska inredningen möjliggör vardagliga aktiviteter men är anpassat för en urban människa som inte är en intensiv användare av sitt boende, utöver som sovplats. Arbete och arbetsmarknadsåtgärder ska privilegieras genom att inte försoffa invånarna och låsa de vid hemunderhållning.

Det är högst troligt att nya vägar måste prövas mycket snart. Min farhåga är att det kommer att behöva drastiska och svåra konsekvenser av att lösa problem som bildats under lång tid. Vad är vi beredda att föreslå, hur mycket kan vi ändra på våra synsätt?
/ Mikael Vesavuori, student vid Konsthögskolan Valands masterprogram i fri konst
          

Rätten till bostad kontra bostadsrätt

”Att köpa bostadsrätt är att köpa rätten att bo” informerar HSB på sin Bäckebol-specifika undersida (http://www.hsb.se/goteborg/backebol/2-5664/1-18395?select=1.18395). I centrala Göteborg är kvadratmeterpriset just nu runt 37000kr. En lägenhet på 50 kvadratmeter, vilket motsvarar den genomsnittliga bostadsytan en svensk har, kostar därmed närmre 2 miljoner kronor. Den genomsnittliga amorteringstakten i Sverige är runt 90-100 år. Inte ens Disneyland är uppbyggt på så skeva fantasier.

Bostadsbyggandet vinklas till välbeställda (och belånade) och äldre, billigare bostäder höjs i hyra. Dess konsekvens är att de lokala befolkningarna möter en förändring som nästan alltid kostar mer än det smakar. Därmed inleds en befolkningsförflyttning: även ”billiga” Hisingen bebyggs nu med lägenheter som är omöjliga att köpa för väldigt många. Områdena är inte de samma heller, så valet att stanna är kanske inte aktuellt. Återstår då att flytta ännu längre bort där snabbt den faktiska såväl som psykologiska distansen till samhället i stort ökar. Städerna sprids ut planlöst och en högst synbar klasskillnad framgår. Detta är ”biopolitik”: den politik som berör hanteringen av människor. Privatiseringstänkandet fungerar inte för samhällsbyggande. Byggföretag har inga sociala åtaganden och ska aldrig vara satta i situationen att lösa så grava problem på egen hand.

Visionslösheten är förblindande när vi utger privata intressen för att företräda de breda samhällsskikten. I en tid då det allt oftare trumpetas om att vi lever i en värld av valfrihet så ter sig den verkliga alternativlösheten bara ännu större. Det blev chock och sensation när det framgick att en man, Thomas Salme, agerat pilot för passagerarflygplan i över ett decennium innan det uppdagades att han saknade licens. När kommer dagen då en liknande sensation drabbar politikens maskeradspel? Politiker måste mer aktivt våga förhålla sig till tankar om samhällsriktningar, även spekulativa utopier. Andra städer och länder har också konfronterat bostadsproblemet, både större problem och med djärvare beslut. Jag vill utkräva samma ”flexibilitet” och absoluta mentala och kroppsliga ansvar av våra politiker som de kräver utav sina väljare.

Konsten att vara, och förbli, en människa är i vårt samhälle alltför ofta en fråga om att vara frisk, normvillig och ekonomiskt kapabel. Att vara en medborgare i ett samhälle, och mer specifikt en viss stad, är att kunna delta i dess aktiviteter och ”liv”. När det diskuteras alternativa boendeformer, livsstilar och nya politiska riktningar är staden alltid fokuspunkten eftersom det är där stora befolkningar sammansmälter. Rätten till en bostad är en absolut premiss för medborgerligt deltagande. Utan folkbokföringsadress kan man inte ens rösta så vitt jag vet. Frågan måste ställas: vem är politiken till för? ”Alla”?

Gällande HSB:s rubrik måste jag alltså utläsa en situation där en person är rättslös, varken möjlig att existera som samhällsmedborgare eller kropp/människa om denna saknar pengar eller intresse för att låna. Låt inte bostadsfrågan vara en simpel ekonomisk fråga. För allt illa som sagts om funktionalismen så var det i vart fall en konkret, revolutionerande vision. Är valet idag alltså att helt enkelt sakna vision? När kapitalismen nu fortsatt krisar och byggbranschen tvekar, kan kärva tider vänta om handlingskraft saknas. Tältläger har växt som nöd(bostads)lösning i krisens USA. Vill vi att detta ska bli ett realistiskt, gångbart alternativ också här?
/ Mikael Vesavuori, student vid Konsthögskolan Valands masterprogram i fri konst
          

Meddelande om avaktualisering

201X

During the late 00's and early 10's, Sweden was both facing the big global recession and the right-wing programme "Arbetslinjen". Welfare was severely undercut and more and more draconic measures took place to essentially force people into waged labor — in a country with no labor even being offered. The witch hunt on those living on welfare became only more apparent. But the biggest and most long-term beneficiary of state money was not even questioned: The king and the royal family.

As a comical reflection, I made a pixel-perfect copy of the dreaded letter from the Swedish employment agency but specified to the king. The letter states in typical bureaucratic Swedish jargon that you are "deactualized" from the agency and (it's inferred) thus voiding any government benefits.

Moratorium for Political Ideo-Genesis

201X

This is also part of my segment in the publication Sunday 26th and can be seen further down on this page.

The text here imagines a politician in a speculative future reading from a teleprompter, literally making it illegal to think anything new because there already are so many ideas that haven't yet been tried.

We are now in the act of disabling the possibility of creating formerly non-existing strategies of political reasoning, acting and understanding.

We base this decision on that it has previously been deemed culturally and politically important to be able to form new opinions.

However, in our most pressing current circumstances logical deduction has brought this group to believe that this may no longer be beneficial for all concerned.

With the evolution of technology as it occurred in the 19th and 20th centuries, along with political developments across the globe and the increasingly vast culture of thinking and thinking traditions we might not be wrong to concur that the world has seemingly become more complex.

It may be bear reason to understand every thinking strategy as merely one developed imagining of relations, which placed next to another invites pollination or crossing, interbreeding into yet new strands of possibility spaces.

As the number of university graduates is rising and the field of possible actions seems vast, limitless, without any logical boundaries we are apt to state that this is an inverse relationship at best.

How can we know that what has been said before is correct or erroneous? How can we be certain that everyone has the same capacity for this enquiry, or that as many as possible will be able to partake and respond to what is there already? We think society must be something other than a stack of disparate ideas if it is to function in the longer perspective. There is no new for new philosophy. There is no further need for think tanks. They will put their energies into deducting all that they and their peers have produced and make final conclusions on their discoveries until we are ready for new ideas.

Our current situation is this: overtaken by discussion, talks, writings and seminars we are faced with a substantially less vital field of action and real participation. This is not due to a case of dichotomies clashing, but rather attributed to the perception of free thinking.

As this proves not to be the case, we are hereby signing a moratorium that aims to stop all new production of intellectual material which is new.

When underwritten, it will then be unlawful to create new materials containing ideas which are previously alien to the voluminous thinking already enacted and archived in existing media. Every thought should be taken to its conclusion, every door which has been opened must be discovered, investigated and closed before we embark on another erratic journey to find some elusive truth or hidden meaning. Every thought should be given the same scientific, respectful treatment and not be subjected to the winds of political trends or personal opinion.

Society will find vast riches in this enterprise, uncovering lost reasonings and pathways of the mind not yet explored, simply by looking at what is already in our libraries, archives, minds.

We will now start looking there, together.
          

Om konstturismen

201X

A letter to the Swedish business lobby, police, and various tourism- and travel-related organizations. Describes how provocative artists like Lars Vilks actually create more social benefit and GDP growth because (among reasons) the police is engaged more heavily, influx of foreign capital is increased, and more public spend means bigger needs and therefore increased future budgets, and so on. Instead of going on the route of artistic freedom, as many already have, I here (somewhat trollishly) argue for the financial dimension of that same picture.

Not sure I sent this, but I did write it!

Öppet brev till Svenskt Näringsliv, Swedavia, Sveriges Turistföreningar, Sveriges Säkerhetspolis, Svenska Polismyndigheten och övriga berörda parter inklusive det svenska folket.

Jag vill inleda med att kort och uppriktigt ställa en fråga med den pikanta lydelsen:

- Hur mycket turism har Lars Vilks skapat?

Det ter sig för mig synnerligen märkvärdigt att de parter jag huvudsakligen avsänder detta promemoria till inte alls offentligt valt att diskutera de oerhört positiva bieffekter Lars Vilks, och för den delen andra utagerande konstnärers aktiviteter har medfört. Som en sann företagare har Vilks på egen hand utan statlig inblandning varit ensamt skäl för ett visst antal människor att besöka Sverige. Att besökarna också rest från otraditionella orter och länder måste ses i särskilt gott ljus.

Idag, i detta år 2013, bör vi förstå Sverige som ett av många länder från vilket opinion och kulturprodukter skapas, manifesteras och distribueras. Sverige är liksom andra länder under stark ekonomisk press och i konkurrens med länder som många gånger kan erbjuda bättre opinion, varor, upplevelser eller affärsklimat. Att Sverige skall stå rustat för en ännu mer utbredd, näraliggande ekonomisk kris är självklart. Frågan har hittills varit "hur?" i relation till det vanligtvis ekonomiskt utdömda konstfältet. Låt oss utgå ifrån att opinion är en central del i politik såväl som i samtidens konst. Detta följer modellen av den post-industriella ekonomin där intellektuellt kapital har en utökad position gentemot industriell tillverkning.

Genom att ägna större omsorg till att förstå och vidareutveckla de nya internationella nätverk i vilket svenska konstnärer agerar så är jag övertygad om att landet både kan öka omsättningen och antalet inresande turister. Turister måste bo och äta, och i tider som dessa är en ökning av antalet bokade hotellnätter eftersträvansvärt. Detta skapar arbetstillfällen, ger därmed ökade skatteintäkter och kan rimligtvis också förbättra integrationen. Integrationen är som bekant en viktig del i den samtida svenska politiken. Att uppleva en höjning av antalet utländska besökare kan betyda förstärkta möjligheter för människor i socialt utsatta områden att expandera sina lokala verksamheter i och med inströmningen av turister från länder utanför EU- och västländerna. Optimalt hade varit detta i kombination med momssänkningar i besöksnäringen och ekonomiska frizoner i storstädernas ytterområden. Arbete skall givetvis alltid privilegieras över bidrag. Låt oss göra det enklare att ge arbete till dem som saknar ett sådant!

Då vi lever i något som ofta anses som osäkra tider har också anslagen till polismyndigheterna successivt höjts vilket ytterligare belastar statskassan. För att bättre utnyttja dessa pengar bör man på politisk nivå främja, via stipendier, upphandlingslagar och andra stödformer, konstaktiviteter som skapar liknande inflöden av ”otraditionella” utländska besökare vilket också ger mer jobb till lagföringsapparaten. Även flyg-, hamn- och busstrafikens respektive säkerhetsorgan kan få chanser att öka sina anslag och befogenheter då deras områden ser ökad aktivitet. Kortsiktiga kostnader för polisbeskydd, utredningar och liknande måste ses som minimala i relation till det kapital som eventuellt kan frigöras genom denna mer sammanhängade lösning.

Att politiskt eftersträva dessa mål skulle alltså kunna leda till en fyrdubbel effekt:
1) mer medel till transportansvariga myndigheter och organ, inklusive polis,
2) ovanståendes förtroende ökar sannolikt avsevärt,
3) skatteunderlaget ökar i och med ökat inflöde av utländskt kapital,
4) Sverige får ökad exponering i utlandet.

Frågan gäller inte huruvida konsten har eller inte har en inneboende entreprenörialism utan snarast om statens sätt att våga jobba tillsammans med den på allvar. Sverige är litet men internationellt välkänt, med gott renommé – kort sagt ett starkt varumärke. Med en rik historia av exportsuccéer kan inte understödjandet av Vilks och andra "provokativa" konstnärers verk (och handlingar) anses som annat än ett rent guldläge för varumärket Sverige.

Undertecknat,
Mikael Vesavuori, masterstudent i Fri Konst vid Akademin Valand (tidigare Konsthögskolan Valand), Göteborg
          

Polis misstänker

201X

A common construct of Swedish tabloids is to cap a headline with "Polisen misstänker" ("Police suspect..."). I've taken to collecting and sharing many funny, bad, and strange headlines over the years. In this series of texts I'm deliberately making strange and wondrous statements.

POLIS MISSTÄNKER:
CHIPS KNUTNA TILL
OCKULTISM

POLIS MISSTÄNKER:
KRIMINELLA NÄTVERK
ANVÄNDER SIG AV
NATURKATASTROFER

POLIS MISSTÄNKER:
PARKVÅRDARE I MASKOPI MED
FLADDERMÖSS OCH LEPRASJUKA

POLIS MISSTÄNKER:
RAKEL SÄNDER MEDDELANDEN
FRÅN DE DÖDA

POLIS MISSTÄNKER:
TROJANSKA HÄSTAR
NY SLAGS PONNY

POLIS MISSTÄNKER:
UTFISKNING FÖLJD AV
ÖKAT DIET-BEROENDE

POLIS MISSTÄNKER:
ÖKAD KRIMINALITET TECKEN PÅ
KOSMISKA SAMMANDRAGNINGAR

POLIS MISSTÄNKER:
OBILDAD MAN KAN VARA POLIS

POLIS MISSTÄNKER:
KÄNDISARS TAXIVANOR KAN VARA
INKÖRSPORT TILL PRIVATBILISM

POLIS MISSTÄNKER:
UNDERKLÄDERNA
ÄR EN KOMPLOTT

POLIS MISSTÄNKER:
OSNYGGA KOSTYMER
LÄNKADE TILL SPIONERI

POLIS MISSTÄNKER:
PALMEUTREDNINGEN
EN "STORSLAGEN MYT"

POLIS MISSTÄNKER:
BERNADOTTE-ÄTTEN
STYRS AV RYMDÖDLOR

POLIS MISSTÄNKER:
LUFTVÄRMEBALLONG
INBLANDAD I UPPLOPP

POLIS MISSTÄNKER:
VENTILATION I BILAR
SPETSAD MED NERVGAS

POLIS MISSTÄNKER:
LILLA BOMMEN TILLHÅLL FÖR
ILLEGALA HOCKEYKORTSFÖRSLJARE

POLIS MISSTÄNKER:
ENSAMSITTARE PÅ SPÅRVAGNEN
KAN VARA UTEKISSARE

POLIS MISSTÄNKER:
"DAGARNA OVANLIGT LÅNGA"
          

Postal Extortion

201X

I've loved the work of Swedish author-artist Eric Ericson since I got to first read his "letters to society". Combined with the menace of posted threats I am here combining these concepts to a bizarre yet courteous concoction.

This was never sent, if that needs mentioning.

Kära Sveriges Riksdag,
Härmed meddelar jag mitt uppsåt att under förhållandevis ordnade former visa min ilska och mitt illa dolda förakt gentemot den riktning som Er politik tagit.

I mitt bestånd finns 100 000 tomma kuvert på vilka Regeringen står som mottagare. Kuverten är ej frankerade och avsändaren är oadresserad.

Om ni inte genast överväger att bättra Er politik kommer jag att fullfölja mitt hot vilket innebär att ni står som kostnadsmottagare för Postens utdelning av kuverten. Ovanpå detta tillkommer givetvis sedvanlig administrationsavgift.

Hur ni förbättrar politiken ordnar ni med själva. Jag har inga särskilda önskemål om detta. Överraska det svenska folket. På ett gott vis, självklart.

Finn bild bifogad som visar kuverten i mitt lager.

Detta kommer pågå tills resultat är tydliga.

Med vänliga hälsningar,
Vän av (o)ordning
            

Speech on the introduction of total humanitarianism

201X

Yet another speculative future political speech in a future where "total humanitarianism" has been made into law. It's quite common for people, regardless of philosophy, religion, or other denomination to put human life as specially sanctified and holy. As with my personal critique against disallowing or otherwise making suicide sound like an immoral idea, I am here toying with the latent violence of forcing anyone to live.

While being forced to kill is a horrible idea, is it not equally so if you are forcing people to live?

Today, we have vanquished hunger.

No longer will anyone starve to death, nor will children go to bed hungry.

Finally, everyone will live, never more a victim to poverty.

When poverty is at hand, silent abundances will reveal themselves.

Food quality will improve where merely quantity is not enough.

As we all know, where there is food, there is life.

Life. We, the people on this planet, living as one.

There is no alternatives to life, no additional ways to work this out.

No one will die, because we will not let that happen.

No more bare lives - those barely living, scraping by, just managing.

No one will be spared the possibility of living.

We face two motives: the hand that receives, and the fist that feeds.

Life must be sustained at any price.

Where one mouth closes shut, the feeding hand will force it open.

It is of the highest grace, and the very finest accolade of progress itself.

Society is predicated on our common survival.

One survives because that is what we do.

That is one's true obligation.

We now enter a new era - one of total humanitarianism.

Humanity will prevail, as always before.
          

Spread from Sunday 26th

2013

Instead of an exhibition catalogue, my MFA class decided to produce a unique publication, in the style of a newspaper, containing both existing and new work by our class.

For my spread, I decided to utilize the medium to what seems like an instant fit: To make ads and articles like in any other regular newspaper. The spread continues in the speculative fiction genre that a lot of my work is heavily leaning toward.

Various stickers and slogans

I've made a lot of stickers and slogans, some of which have been printed and put up around Gothenburg. There are so many more I'd love to do! There is something very direct and easy-to-understand with the sticker/slogan format. Using the right wording can conjure up picture really effectively and I enjoy this format as a lightweight creative medium.

DEN SOM ÄR FRI,
BÖR SÄTTAS I SKULD

ÖVERLEVER DU VÄLFÄRDEN?

VEM VILL BLI
BORGENÄR?

NU DRAR VI ÅT SVÅNGREMMEN
MAX 500 KALORIER OM DAGEN

KONKURRENSUTSÄTT FÖRSVARSMAKTEN
BEVÄPNA FOLKET

RIV ALLA HUS ÄLDRE ÄN 7 DAGAR

FÖRBJUD ALLA
ANSTÄLLNINGSFORMER

I DÖDEN ÄR VI ALLA LIKA.
FÖRBJUD MÄRKTA GRAVAR.

OMSTÖRTANDE OVERKSAMHET

DIREKT PÅVERKAN = ÅVERKAN

20 MILJONER TIMMAR OM DAGEN SLÖSAS VID TV:N
TVÅNGSINKALLA
ARBETSRESERVEN

ALLMÄNNYTTIG
ÖDELÄGGELSE

VÅRA MÄNNISKOR ÄR LEGALA
ENDAST LICENSTILLVERKADE BARN

ALL OFFENTLIG MAKT I SVERIGE
UTGÅR FRÅN SORTIMENTET

DEN SOM SLÅR DEN FÅR

DEN SOM TAR DEN HAR

KOLDIOXIDSKATT PÅ POLITIKERKÄFTAR NU

FÖRSLAG TILL FOLKHÄLSAN
NÄR HÄSTEN TAGIT SLUT,
LÅT FINDUS MALA NER
FATTIGA TILL BLANDFÄRS

FÖRSLAG TILL FOLKHÄLSAN
NÄR ENDAST DET FINASTE
KÖTTET ÄR GOTT NOG,
ÄT FETA RIKEMANSBARN

DEMOKRATI ÄR SOM DEMIDEKK:
GÄRNA MEN INTE SÅ OFTA, TACK

SÖKES
NÅGON SOM KAN SÄTTA DIT
CARL BILDT
(NYBÖRJARE GÖRE SIG ICKE BESVÄR)

HANS NÅD, DEN STORE LEDAREN AV SVERIGE,
HÄRSKARE FREDRIK REINFELDT,
BEORDRAR SPONTANDANS
PÅ DENNA PLATS

SKJUT DIG SJÄLV
SKYLL PÅ ANDRA
          

Sverige slutar här (unfinished)

201X — Road sign

What is a country? Yes, it's territory, but there is more than that, at least people typically like to see it that way. So what if you have a sign reading "Sweden ends here", what does that entail?

While it would have been awesome to actually, physically install the sign I fear it would be so heavily location-dependent that the philosophical undertone disappears. Countries set borders and even putting it up in a crowded city would possibly activate "us-and-them" feelings that I'm not after.